Förberedelser inför min Gastric Bypass

Oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj vad tiden flugit förbi snabbt!
 
Kan ni fatta att det bara är en dag kvar till mitt operationsdatum? Det kan inte jag!
Jag börjar bli mer och mer nervös nu, givetvis precis som förväntat... Hoppas mest just nu bara att jag inte är en vrak när de väl ska rulla in mig i operationssalen. Skaka okontrollerat eller något dylikt... Aja, inget jag kan göra åt det just nu ändå, men det maler i huvudet på mig ska ni veta!

Nåja...

I onsdags var jag i alla fall på sjukhuset på inskrivningsbesök.
Jag började med att lämna 4-5 rör blod på kemlab och sen var det vidare till inskrivningsmottagningen.

Jag fick träffa en sjukgymnast som pratade med mig om andning efter operationen och vikten av rörelse så fort som möjligt. Jag fick prova ut ett litet munstycke med motstånd i som jag skulle andas ut i ca 10 gånger/timme de närmsta dagarna efter operationen (lungorna sjunker tydligen ihop ganska mycket under op).
Jag fick träffa narkosläkaren som kollade mig i halsen och sa att det såg perfekt ut. Han pratade lite om hur narkosen skulle gå till och lite om smärta efteråt.
Jag träffade en avdelningssköterska från avdelning 34 där jag tydligen kommer få ligga sen. Hon kollade min sjukdomshistoria, skrev inskrivningspapperna, vägde mig, gick igenom smärtlindring efter op. Hon skickade även med mig tvättsvampar hem som jag ska duscha med imorgon kväll och på tisdag morgon (för att det ska vara så sterilt som möjligt), och sen fick jag en blodförtunnande spruta med mig hem som jag ska ta imorgon kväll. Hon sa att jag kunde komma in så de gav mig sprutan om jag inte ville göra det själv, men jag har ju minst sagt ganska bra erfarenhet av att injicera mig själv (jag har fått ge mig själv hormonsprutor i flera år för att kunna bli gravid eftersom jag har PCO + att jag haft graviditetsdiabetes under båda mina graviditeter och gett mig själv insulininjektioner) så nej tack.
Sist fick jag prata med en kirurg... Hon kollade mitt blodtryck (ok), mina lugnor (ok) och mitt hjärta (ok) och sen pratade hon mest. Ska jag vara ärlig så var jag så trött i huvudet vid det laget så jag minns inte så noga vad det var hon pratade om... Hon gick i alla fall igenom provsvaren från blodet jag lämnade några timmar tidigare. Alla proverna såg bra ut utom ett. Ett av leverproverna...
Tydligen har jag fettlever som ett resultat av min övervikt, och jag blev informerad om att de hade rekomenderat den här operationen om det nu inte varit så att jag själv begärt den... Det medför nämligen ökad risk för levercancer och skrumplever.
Jaha... Nåja, nu ska jag ju göra den så det kan ju inte behöva medföra några problem då eftersom viktnedgång är det enda botemedlet mot fettlever.

Ja, de vägde ju mig då också som sagt och skrev ner en inskrivningsvikt... Jag hade gått ner så mycket de sa jag skulle, exakt fem kilo, så det får jag väl vara nöjd med, även om jag vet att det gott skulle kunnat vara mer om jag inte fuskat...

Sen i onsdags har jag mest varit i sopplagartagen... Kommer inte ihåg hur många burkar det blev, men frysen är i alla fall full med små soppburkar.
 
Ps. Ja, vi behöver frosta av frysen, jag veeeeeeeeeet! Men det är ju tråkigt!

Jag har lagat fem olika sorter + att jag köpt några färdiga också, dels kylda, dels konserver. Mamma har dessutom lagat någon sort till mig och sen skulle jag ju få av mormor med, så jag känner mig väl förberedd!!

Kycklingsoppa med grön curry, äggnudlar, kokosmjölk och färsk spenat - en av mina favoriter! Nermald och nersilad i 2 dl-portioner:
 
Blomkålssoppa med persilja och ost, riktigt god verkligen! Ja, så länge man gillar blomkål dvs, men det gör jag!
 
 
Sen blev det Tacosoppa (min absoluta favoritsoppa i hela världen näst efter min mormors potatis- och purjolökssoppa), Gulaschsoppa och sist men inte minst 'fiskgratängssoppa' (fisk, dillsås och lös potatismos ihopmixat och silat):
 
 
Förhoppningsvis behöver jag vistas minimalt i köket de första två veckorna efter operationen! Max gå in där för att sätta igång micron liksom. Det blir nog bra!

Jag har förresten inte fått någon tid för operationen än...
Jättemärklig rutin verkar de ha... Jag har fått ett telefonnummer som jag ska ringa imorgon kväll efter kl. 17 och inte förrän då får jag en tid för operationen. Som sagt mycket märkligt, men, men. Är det så det är så är det så. Vi får väl se vad jag får för tid... Hoppas dock att det blir på morgonen/förmiddagen för jag behöver inte ytterligare mer tid att mala på. Vill som sagt mest bara få det överstökat nu, så att jag kan gå vidare.

Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning verkligen. Det är riktigt spännande samtidigt som det känns riktigt läskigt verkligen... Men så är det ju alltid, man är rädd för det man inte känner till. Om ett par dagar kommer jag känna till hur det känns att bli mätt på lite och då kommer jag garanterat inte vara rädd längre. Det är det där med just ovisshet som aldrig varit min grej, jag har väldigt svårt att hantera ovisshet... Men det kommer bli bra till slut, jag vet det.

Ni får gärna skänka mig en tanke på tisdag...
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag är Jess

Precis så underbar som bara jag kan vara!

RSS 2.0