Inatt blev det inte många timmars sömn vill jag lova, jag mådde inte alls bra.
Redan igår kväll kände jag att jag började bli lite yr när jag satt vid datorn, men det försvann till störst del efter jag fick i mig lite blåbärssoppa och till slut gick jag i alla fall och lade mig i sängen.

Hade jättesvårt att somna då jag bara låg och funderade över vad som kunde vara fel? Mycket tankar i huvudet då jag är livrädd, fullkomligt livrädd, för att råka ut för någon komplikation efter operationen. Dr. Asim sa nämligen på informationsmötet för någon månad sen att de (väldigt, väldigt få) som dött av en sådan här operation inte gör det av själva operationen, utan i så fall av eventuella komplikationer som kan komma av den.

Nåväl, somnade till slut i alla fall, men bara för att vaknar typ två timmar senare igen av samma yrsel och av det dessutom började sticka i fingrarna.
En sväng på Google senare tolkade jag det som vätskebrist. Skitläskigt, och sen varken kunde eller vågade jag somna om. Jag satt i sängen och smuttade på en vattenflaska och kollade på gamla Grey's Anatomy-avsnitt på You Tubue i iPhonen tills min son vaknade vid halv sju-tiden.
Vid det laget mådde jag bättre, stickningarna hade slutat och jag var inte yr längre. Idag mår jag också bättre, förutom att jag är helt energilös - föga förvånande.

Har försökt gå och sippa på min vattenflaska hela dagen för att undvika att samma sak händer igen. Det är dock inte alls lätt ska jag säga att få i sig allt vatten. Egentligen ska man ha i sig 2 liter vatten om dagen, men det är inte så lätt när man inte är törstig och man bara kan ta teskedsklunkar åt gången. Det smakar bara blä till slut.

Vätskan är helt klart den största utmaningen hittills!