Min sambo ska åka och hälsa på sin mamma i Malmö, 20 mil bort, denna helgen, och han ska ta vår dotter med sig, så hon får hälsa på farmor lite hon också...
Jag har aldrig varit ifrån henne mer än några timmar som max innan (vi har nästan aldrig möjlighet att få barnvakt tyvärr eftersom vi bor långt bort från alla släktingar), och just nu känns det jättejobbigt verkligen. Jag vill inte vara utan min bebis så länge...

Några timmars barnfritt är bara skönt, men längre än så och jag börjar sakna mina små troll något otroligt mycket verkligen. Jag får sådan jäkla seperationsångerst så det är löjligt. Likadant de få gånger sambon har åkt iväg med vår son innan, jag tycker det är hemskt, jag saknar dem så mycket... Mina barn är mitt allt!
Jag skulle aldrig klara av att lämna mina barn för länge, hur påfrestande det än kan vara ibland när man ska göra något och har två barn i hasorna (för det är minst sagt jobbigt ibland), så är det fortfarande bättre än att vara utan dem helt och hållet mer än några timmar åt gången.

Jag och sonen ska få besök av min mamma i helgen och mysa bara vi. Vi kommer garanterat ha det bra, men jag kommer ändå sakna min lilla gaphals (min dotter skulle lätt kunna vinna OS-medalj i skrik) obeskrivligt mycket!

De har inte ens åkt än, och jag saknar henne redan!